Handling = Konsekvens

⇨⇨  Från dröm till mardröm . Tre år är Lång tid att få dras med en situation man bara vill glömma. Scener av ren förtvivlan och som man helst önskade inte skulle ske överhuvudtaget. Finns en anledning till att jag aldrig har anmält någon och hoppas jag slipper ta den oskulden. Jag kommer förmodligen aldrig heller att hata någon, för det är inte sån jag är. Mitt nattliga trauma kan jag snart få bearbeta, för nu behöver jag faktiskt inte minnas mer. Även om vissa detaljer lär finnas kvar som en del av mig, förmodligen för alltid. . Har känt mig besviken, för att detta kunde ske överhuvudtaget. Har känt mig arg för att man måste slåss för en rättvisa som känns som en självklar sak. Har känt mig ledsen för att ingenting jag gjorde nånsin var tillräckligt bra.... Men också förtvivlad för att en enkel Sanning skulle göra mig till slagpåse för vad andra gör. Borde jag ha ljugit? Borde jag tagit bort vänner som stör en annan person? Eller var jag bara på fel plats vid fel tillfälle och hamnade i kläm för någons obalans. Det som stör mig mest är nog att jag inte valt denna konsekvens.... Genom att välja sitt beteende så väljer man också dess utgång. Oavsett offerkofta i efterhand. Förmodligen är mina tankar inget jag lär få svar på mer än i mitt egna inre.. . Nu är jag åter själv hemma och reflekterar över en dag jag helst sluppit möta. Eftersom jag har ett flertal nyfikna läsare så tänker jag fortsatt hålla låg profil i ämnet.