En något svalare söndag, men fortfarande fint väder ♥
Jag vaknade upp i lugn och ro. Kokade mitt morgonkaffe och bläddrade i flödet.
Där i mängden fann jag en fråga som gav en stunds tankeställare..
Relationscoachen frågade varför oftast kvinnor tar initiativ att avsluta relationen.
Svaren haglade in från hans läsare och mitt egna svar likaså..
.
De flesta verkade iallafall eniga i att kvinnor inte ger upp så lätt,
och att män generellt inte är lika engagerade i att vårda relationen som kvinnor.
Se bara på kända sitcoms som Jim's Värld och Alla älskar Raymond.
Känslor, kommunikation och kärlek, nämns som något tjejigt..
Jag tror att kvinnor ger många chanser till förbättring innan de ger upp.
Men en dag kommer till en gräns där de helt enkelt inte orkar mer.
För hur ofta har man inte hört en kvinna säga. "Jag når ju inte fram till honom"..
Söker han ibland bekräftelse i Andra kvinnor, blir det såklart givet...
.
Jag analyserade frågan en stund...
.
Hon har kommit till en punkt där man inte orkar kämpa mer.
Hon har under en alltför lång tid försökt att nå fram till sin manliga partner.
Han kanske tycker hon är tjatig och komplicerad...
Att hennes känslor blir bemötta på sådant kyligt och nonchalant sätt,
skapar distans både mentalt och för fysisk närhet.
Hon vill bli respekterad, förstådd och önskar viljan att Mötas halvvägs.
Han kanske tar sig i kragen... Terapeut, hjälper till mer..
men bara för en kort period och sedan är det som vanligt IGEN...
.
Jag har även erfarat att partnern vill bli berömd när han hjälper till
med självklara hemmasysslor. "Titta vad jag gjort", säger han jättestolt och vill
bli klappad på axeln som en liten pojke som målat en fin teckning.
Jag känner då att jag blir tagen för given i allt vad jag gör.
Ingen klappar mig på axeln för jag torkar av ett bord, eller dammsuger (igen)..
Tror inte att mannen helt märker vad kvinnan faktiskt har för ansvar.
Han har det ju bra. Det är ju som att bo hemma igen...
.
Min erfarenhet är att man måste säga till mannen.
Annars lär han inte ta i det som känns uppenbart, inte ens den överfulla soppåsen.
När kommunikationen länge bemöts av lathet och illvilja, så har jag
personligen provat att släppa på sysslor och vardagligt för att se vad som händer.
Då borde han väl ändå fatta mina ord, när han nu får se i handling.
Man provar en annan väg liksom. Hemmet går då sakta under.
Disken ökar, smutsen tjocknar, klädhögarna likaså.. Men han verkar inte störas alls.
Mannen är väl van vid det ungkarlshem han levde i..
Men en dag får istället jag panik och får väl ta det också då.. Lite små putt..
.
Närheten påverkas som sagt av att kvinnan känner sig trött, missförstådd och
ensam i relationen. Hon känner sig som en mamma mer än en partner.
Så vill nog ingen känna. Att sen mysa och ha fysisk närhet med
han som inte vill Lyssna, mötas halvvägs och anstränga sig han också,
hamnar oerhört långt ner på listan. Jag tror att kvinnor generellt älskar mentalt
och själsligt mer än män. Hela vardagen är liksom ett förspel för henne,
medan mannen nöjer sig med att väcka lusten när det gäller.
.
För mig är det viktigt att Aldrig sluta dejta varann. Hålla lågan vid liv.
Ni vet dejtandet där man klär upp sig lite extra för varann.
De små överraskningarna. Flörtandet. Man är också mer intresserad av vad som
gör den andre glad och tillfredsställd. Man lägger ett lyssnade öra,
och den andre får känna sig hörd. Jag tänker att någonstans slutar man göra
sådant som man föll för hos varann och hamnar i en grå vardag
fylld med sysslor och måsten. Det är då kvinnan försöker kommunicera
sitt missnöje i detta. Men blir inte längre bemött och när de misslyckade försöken
med tiden blir för många... Ja det är då hon till slut väljer att lämna.
.
.
Kvinnan: . Varför gör han så här mot mig?
Terapeuten: . För att han kan. För att du tillåter det.
.
.
Ja jag lade en väl grundlig stund att betänka denna frågan,
innan jag gav mig ut i solen och vindarnas något svalare temperaturer denna dag.
Tänk på vad Ni upplevt, sett och hört.. Vad är ert svar på frågan?
Vad säger er flickvän, mamma, tjejkompis, kollega, granne eller föredettingar?
Bara om man är lyhörd för vad svaret Är, kan man agera i tid ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar