It's time...

Många tankar så här en växlande måndag som denna... Vädret gör att man bearbetar gammalt.. Känner i det hela att jag behöver härifrån. Slippa höra allt prat om den nya flickvännen. Som att Förra inte räckte. Äkta kärlek hit, äkta glädje dit, gull i gull och hela stan tycker de är sååå fina ihop. Kärleksfulla kommentarer offentligt. Följt av att jag är boven i dramat. Ibland undrar jag varför. Samtidigt bör jag bara släppa. Staden känns plötsligt liten och jag slipper gärna gå igenom ännu en äkta flickvän. Påminnelser om att han upplevde mig så vidrig och hemsk. Kan kvitta. . Jag blev ombedd att ta foton på denne flickvän. Det var sommar. Det var eld. Temat var sexig. Jag ville inte vara där. I efterhand ser jag varför. Hon fick aldrig mina foton. Men hon fick min kärleksnalle och min pojkvän. Gråa dagar som dessa känner jag ilska, blandat med svek och sorg.
Sorgen för att det blev som det blev. Ledsen för att jag ännu följer hans önskemål. Önskemål som han själv så stolt anser sig rätten att strunta i. Ja besvikelsen i att han behandlar mig som han aldrig själv ville bli behandlad. De sitter ändå likt en tatuering i mig. Trots att han gullar med sin nya, så är jag arg för att jag inte vågar umgås hemma hos någon. Fast att tiden gått. . Men jag måste ha dagar där jag möter dessa känslor. Bemöta och rensa mitt inre. Ställa frågor om varför, utan att få svar. Acceptera att jag var en förbrukningsvara, igen. Bara jag slipper se dom tillsammans. Som att jag inte gått igenom detta med nya tjejer tillräckligt?! Jag spyr på allt gull i gull. Kärlekskommentarer mellan dom och yttre bekräftelser. Alla som tycker de alltid är så mysiga med varann. Ja åh så romantiskt...
Men det är dags att ta mig i kragen. Sluta plåga mig själv. En dag hittar jag också en kille som ser på mig, såsom Han ser på henne.
Först behöver jag radera och gå vidare jag också. Det är dags... .